HannaCaroline

Jag verkar inte kunna gå och lägga mig idag.
Vill helt enkelt inte att den här helgen ska vara slut.
För solig, för glad, för aktiv, för bra, för allt.
För mycket för att vilja gå tillbaka till jobbet imorgon.
För mycket för att vilja stå där 9-18 och bara längta bort.
Men men, bara att ta nya tag,
Ledig torsdag att se fram emot iaf.

Idag blev det badminton med ny boll.
Jag och little MP kunde tillochmed spela med den i motvind :)
Sen bjöds det på rabarberpaj, årets första, världens godaste.
Fotboll en sväng, fast jag önskar att jag stannat hemma.
Fotboll i all ära,
 men när en spelare fastnar med dobbarna samtidigt
som han får en knuff så foten sitter kvar i marken medan kroppen viker sig...
Ingenting jag någonsin vill se igen.
Hans fotled pajade och foten vreds ett kvarts varv åt sidan.
Kan inte föreställa mig hur ont det gjorde.
Vill inte föreställa mig, men hans skrik talade sitt tydliga språk.
Usch och fy, blir illamående bara av att tänka på det.

Så inget mer av det nu.

Kvällen spederades med Anna, Nicklas, Sebastian & Lars.
Vi lirade basket och jag fick en skrattattack som knappt gick att tygla.
Ni vet när skrattet bara inte går att stoppa, det bubblar som över och hur man än försöker går det inte att behärska sig.
Ungefär så var det, fick kämpa för uppbåda tillräckligt med koncentration för att kasta bollen.
Jag gillar när det blir så, som ett lyckopiller :)

För att fortsätta i lyckans tecken så gick vi till coop och handlade kanelbullar och diverse som vi mosade i oss hos Lars.
Inte fy skam måste jag säga.
Såg lite på film innan vi traskade över till A&N och spelade lite UNO.
Blev 1-2-3-4-5 omgångar eller så innan det var dags att lämna skeppet.
Mitt provisoriska skosnöre pajade och jag fick skjuts hem av Sebastian.
Sen var det roliga slut.

Och här sitter jag och skriver längsta inlägget.
Allt för att undvika sömn och en ny morgon.
Därför kommer nedan onödigt många bilder från när vi spelade UNO.
Och det får vara allt.





So long.